HÖGSKOLA FÖR TEOLOGI, FILOSOFI OCH KULTUR

Sök
Stäng denna sökruta.

Almedalen 2022

Newmaninstitutet och Signum i Almedalen 2022

Newmaninstitutet och Tidskriften Signum är tillbaka i Visby för Almedalsveckan den 4–6 juli 2022. Tillsammans med Studieförbundet Bilda öppnar vi mötesplatsen Newman-/Bildascenen i katolska församlingens trädgård på S:t Hansgatan 60, vid korsningen till S:t Drottensgatan 12. 

Alla hälsas välkomna till vårt program med teologiska föredrag på morgnarna och panelsamtal på eftermiddagarna. 

De som inte är på plats kan ta del av livestreaming av föredrag och debatter via den YouTube-länk som finns under varje programpunkt: Klicka på ”Läs mer” så syns videolänken under aktuellt textavsnitt – observera att det är unika länkar till varje programpunkt. Alla videor kan också ses i efterhand.

Ett annat sätt att följa livestreamingen eller titta på inslagen senare är via spellistan på Bildas YouTube-kanal för Almedalen. Alternativt kan hela programmet ses i efterhand på Almedalsveckan Play.

Program

Måndag 4 juli, 2022

09:00-09:45: Hur ser det ut i helvetet? Några tankar om kristen eskatologi

Teologiskt föredrag av p. Philip Geister SJ, teol dr och rektor vid Newmaninstitutet

Helvetet på jorden upplevs inte minst i krig, som sedan i vintras i Ukraina. Men skulle helvetet i evigheten vara uttryck för gudomlig rättvisa och en upprättelse för historiens alla offer? Och vad är himlen och dess relation till jorden, tiden och rummet? Vad avgör vem som hamnar var?

[read more]Vilken plats har eskatologin, läran om de yttersta tingen, i teologin idag? Betyder den något för vårt samhälle och vår kultur och i så fall vad och hur uttrycks den? Vad har den kristna eskatologin att erbjuda i arbetet för det gemensamma goda, oavsett vad människor tror kommer att ske efter döden? Dessa och liknande frågor behandlas i detta föredrag.

[/read]

15:30-16.15: Dödshjälp – vårt öde?

Panelsamtal med Maria Ludvigsson, Per Ewert och Hans Forsslund

Kraven på att legalisera dödshjälp framförs allt oftare i det offentliga rummet. Flera politiska partier kräver en statlig utredning som förutsättningslöst ska undersöka frågan. I flera länder införs eller utvidgas möjligheten. Är dödshjälpen vårt öde? Varför skulle det vara problematiskt och för vem?

[read more]Den ALS-sjuke medieprofilen Björn Natthiko Lindeblads självmord i januari i år assisterades av en läkare (förundersökningen mot honom lades senare ned). Händelsen utlöste en ny debatt om frågan om legalisering av så kallad aktiv dödshjälp. Denna fråga har diskuterats allt oftare i Sverige de senaste åren. Impulserna har bland annat kommit från länder som infört denna möjlighet. Inom flera politiska partier går debattvågorna höga. Många kräver att det i alla fall tillsätts en statlig utredning som förutsättningslöst tittar på frågan.

Kan vi utifrån debatten, liksom utvecklingen i andra länder i Europa och Amerika, säga något om huruvida legaliserad dödshjälp är vårt öde? Kommer den sannolikt att införas i Sverige och sedan snabbt betraktas som en naturlig del av sjukvårdens utbud, som till exempel abort har kommit att göra? Vad betyder det i så fall för sjukvården, dess anställda, för samhället – och för svårt sjuka människor?

Varför framhålls inte den palliativa vårdens både snabba utveckling och vidare behov mer i debatten? Varför nämns inte de ”sluttande plan” som tar form i länder som har legaliserat dödshjälp, där strikta kriterier omvandlas till mer generella villkor (gällande demens, psykisk ohälsa, yngre osv). Och vad har hänt med vår förståelse av begreppet ”värdighet” som spelar en så stor roll i förordandet av dödshjälp? Är ett värdigt liv verkligen liktydigt med att vara frisk och garantier om att aldrig behöva erfara smärta?

Om detta samtalar

  • Hans Forsslund, ordförande i Rätten till en värdig död
  • Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet
  • Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet

Moderator: Thomas Idergard, jesuitpater

[/read]

Tisdag 5 juli, 2022

09:00-09:45: Är allt okej så länge ingen annan skadas? Om innebörden att tänka moraliskt

Teologiskt föredrag av p. Thomas Idergard SJ, kaplan i S:ta Eugenia katolska församling

Vilka är principerna bakom goda handlingar i ett samhälle? Är den liberala etiken den enda demokratiskt acceptabla, så att alla fria val måste betraktas som moraliskt likvärdiga, bara för att de är det juridiskt? Måste jag sympatisera med en annans alla handlingar för att respektera honom eller henne?

[read more]Liberalismens etik tycks förutsätta att något som görs frivilligt automatiskt är moraliskt gott. Det finns i dagens offentliga samtal en stark uppfattning att respekten för en person och hans/hennes frihet betyder att allt som personen använder friheten till måste bejakas, liksom att kritik är detsamma som att ”döma” personen. Men är det så? Finns det inte en skillnad mellan att döma och att fälla ett moraliskt omdöme med argument och språk som kan förstås av alla? Är inte vad någon gör ”privat” också något som berör andra, kanske till och med alla? Kan vi inte förena respekt för en person med en kritik mot personens handlingar? Är inte ambitionsnivån alltför låg när utgångspunkten endast är att man inte skadar andra? Och är inte kärlek en bättre grund för en samhällsgemenskap än tolerans? Dessa och liknande frågeställningar om sättet på vilket vi förhåller oss till spelreglerna för mänsklig gemenskap, det vill säga till moralen, behandlas i detta föredrag.

[/read]

15:30-16:15: Kan någon förklara vad som händer i Polen?

Panelsamtal med Barbara Törnqvist-Plewa, Artur Szulc och Kerstin Lundgren

Polen är ett av EU:s större länder liksom ett av de mest katolska, sett till kyrkans ställning. Inom EU och för en stark, västeuropeisk opinion är landet, som banade väg för kommunismens fall i hela Östeuropa, idag kontroversiellt. Varför? Finns det en eller flera berättelser, och vad utgår de ifrån?

[read more]Ukrainakriget har både satt Polens situation i fokus och bidragit till en ny bild av landet, i alla fall vad gäller dess bidrag till en europeisk flyktingpolitik. Men den dominerande berättelsen har på senare år varit att Polen går i en mer auktoritär, politisk riktning, bort från det som sägs vara EU:s grundvärderingar. Regeringens inflytande över media och domstolsväsendet brukar tas som exempel.

Är denna dominerande berättelse korrekt och vilka är de konkreta exemplen? Försvararna av rådande rättspolitik i Polen menar att politiken syftar till att rensa ut de sista totalitära, kommunistiska elementen ur rättssystemet. Är det rena svepskäl? Eller är det en fråga om sättet på vilket saker görs konkret och kommuniceras, snarare än graden av demokrati i avsikterna? Gäller detta också för utformningen av den politiska regleringen av nationell TV, alltså att metoden, snarare än målet, skiljer sig åt mellan Sverige och Polen?

Den sittande polska regeringen för en annan politik än många västeuropeiska, liberala regeringar i fråga om till exempel aborter och HBTQ-frågor. Det leder till frågan om kritiken mot Polen i själva verket är en sakpolitisk diskussion, förvisso värderingsstyrd men där både majoritetslinjen i Polen och majoritetslinjen i övriga EU ryms inom demokratins ramar. Gäller diskussionen till slut hur mycket mångfald det ska få finnas i EU, och blottas därmed på nytt bara den gamla frågan om federalism?

Om detta samtalar

  • Barbara Törnquist-Plewa, professor i Öst- och Centraleuropastudier vid Lunds universitet
  • Artur Szulc, författare och skribent
  • Kerstin Lundgren, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (C)

Moderator: Thomas Idergard, jesuitpater

[/read]

Onsdag 6 juli, 2022

09:00-09:45: Har kroppen försvunnit i kristen spiritualitet och i vår samtid? 

Teologiskt föredrag av p. Fredrik Heiding SJ, teol dr och lektor vid Newmaninstitutet

Vilken betydelse har kroppen i vårt samhälle och vår kultur idag? Finns det en koppling mellan kroppens roll i bön och meditation och samhällets syn på om kroppen är en omistlig del av personen, eller något vi manipulerar eller brukar till olika slags nytta?

[read more]Kristen spiritualitet och därmed kristet tänkande – en central del av den filosofiska och idémässiga myllan för våra västerländska demokratiska samhällen – har från början räknat med kroppen. Vi är våra kroppar i så hög grad att kropparna en dag ska uppstå så som kristna tror att Jesus uppstod. När vi idag möter alltfler föreställningar och praktiker som skiljer jaget från kroppen, med stora kulturella, sociala och medicinska effekter, kan man fråga sig om dessa föregåtts av andliga trender som relativiserat och helst velat bortse från kroppen, eller av något annat grundläggande för politik och social debatt. I detta föredrag diskuteras dessa ämnen samt frågor om kroppslighetens andliga och teologiska grund, till exempel i bön och meditation och hur det som ”inre” förhållningssätt, hos några få, slutligen speglas i det vi diskuterar och till och med lagstiftar om utåt, bland ganska många.

[/read]

13:30-14:15: Yttrandefrihet i cancel culture, Putin-kontroll och hård polarisering: Har åsikter blivit religion?

Panelsamtal med Lena Andersson, Ruth Nordström och Cecilia Garme

Hur kan vi nå ett samtalsklimat, i medier och på arenor, där vi hänsynsfullt umgås med olikheter i värderingar, perspektiv och åsikter präglat av övertygelsen om en gemensam god vilja? Kan vi skapa ett klimat som främjar ett samtal som både är fritt och hänsynsfullt? Vad krävs för det?

[read more]Det offentliga samtalsklimatet sägs ha fått en hårdare ton och blivit mer polariserat. En komponent i det är sociala medier som gör att även de minsta skillnader uppmärksammas. En annan bidragande faktor är ökade politiska motsättningar. En tredje komponent är bestämda åsiktskorridorer i offentligheten och krav på en åsiktsmässig ”renlärighet” för att kunna betraktas som samtalspartner på ett område, eller för att ens få utrymme att yttra sig. Det talas i demokratiska länder om en ”cancel culture”, där företag som erbjuder sociala medieplattformar bestämmer vilka åsikter som får uttryckas eller som ska förses med redaktionella varningar – en marknadens ”självcensur”. I Putins Ryssland, alltså i vår nära omvärld, praktiseras en klassisk, statlig censur och politisk kontroll över media.

Samtidigt återkommer frågan om yttrandefriheten verkligen är total – och vem eller vilka som har i uppgift att vaka över och skydda gränserna, liksom vilka dessa gränser är inom ramen för vad som formellt och juridiskt är tillåtet. Är allt tillåtet också lämpligt? Vem bestämmer? Är somliga reaktioner överdrivet kränkta eller finns det rimliga hänsyn att ta? Diskussionen om Lars Vilks konst är ett sådant exempel, Koranbränningar ett annat.

Hur får vi ihop det här? Går det alls att få ihop? Behöver vi mer distans till oss själva och vad vi tycker, tänker och tror på? Behövs kanske mer hövlighet och hänsyn i ett samhälle som redan betraktar sig självt som supertolerant? Har åsikter och politik fått ersätta religion som meningsskapande? Vad behöver vi tro på för att lättare se goda avsikter bakom åtskilda ståndpunkter och för att lättare samtala med varandra? Finns ett gott samtal som samtidigt är fritt, och hur kommer vi dit?

Om detta samtalar

  • Lena Andersson, författare och krönikör
  • Cecilia Garme, statsvetare och författare
  • Ruth Nordström, advokat vid Människorättsadvokaterna

Moderator: Thomas Idergard, jesuitpater

[/read]

Kontakt

För frågor om programmet kontakta Thomas Idergard.

Newmaninstitutet och Signum i Almedalen – tidigare program

Almedalen 2019
Almedalen 2017